Vardagsliv By Tina: Till minne av...

Han fick aldrig uppleva sin 17-års dag

Mon, 08 Oct 2007 07:28:41 GMT

Idag går mina tankar till Riccardo Campogiani som natten till Lördagen sparkades ihjäl av 5 andra 16-åriga pojkar. Riccardos vänner hölls fast under misshandeln å blev tvungna att titta på när Riccardo fick ta emot spark efter spark mot huvud å hals.

Mer på aftonbladet.se

Ricardo skulle ha firat sin 17-års dag idag.....

Minnen

Mon, 09 Oct 2006 12:51:35 GMT

Den här bilden är tagen utanför mitt elevhem "Vika" på internatet i gymnasiet. Jag måste ha varit runt 17 år gammal (kolla in baby-kinderna) å jag tror att det var höst när bilden togs. Mina föräldrar hade precis skjutsat ut mig till skolan tidigt en söndageftermiddag å det första jag gjorde var å rusa in till min "lilla bebis" som varit ensam sedan fredagkvällen.

Oliver var namnet på kelgrisen i min famn men oftast gick han under smeknamnet "Bebisen", världens goaste råtta i heeela världen. Jag har ägt sammanlagt 4 st råtthanar i mitt liv men Oliver har alltid haft å kommer alltid att ha en speciell plats i mitt hjärta. Mer kelig å vältränad råtta får man nog leta efter. Det bästa han visste var att lägga sig bekvämt i min nacke under håret å sova eller om jag låg på sängen kröp han in i byxbenet å la sig tillrätta i mitt knäveck, där var det varmt å gosigt.

Han vågade aldrig riktigt springa omkring själv utomhus när jag tog ut honom utan sprang fram å tillbaka mellan mina fötter när jag tog ett steg framåt eller så klättrade han helt enkelt upp för mina ben om det blev för läskigt vilket kunde bli en ganska obehaglig upplevelse om man var barbent.

Råttor lever i genomsnitt ca 2,5 år men "Bebisen" lyckades bli nästan 3,5 innan jag kände att det var dags att ta farväl. Han hade då nästan inget hår kvar på rumpan å hade svårt att gå, men var lika kelig som den dagen jag fick honom. Det sista jag gjorde var att låta honom krypa in med huvudet i min kupade hand (en annan av hans favoritplatser) där han suckade nöjt å gav honom en puss på hans rosa lilla nos. En god vän fick ta med honom in till "den eviga vilan" eftersom jag inte klarade av att göra det själv.

Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om min lilla bebis, men det får räcka så.

~Vila i frid mammas älskling~

Vi minns 9.11 2001

Mon, 11 Sep 2006 09:44:30 GMT

Idag skänker jag en tanke åt dom 2 986 personer som dog för exakt 5 år sen i terroristattacken mot bl.a. Twin Towers i N.Y.

Och självklart kan man inte låta bli att tänka på deras familj å vänner som säkert går igenom ett helvete denna dag varje år.

Jag minns själv hur jag satt framför tv-n å bara stirrade på Live-sändningen på EuroNews på det första brinnande tornet å jag hällde ut innehållet i min kaffekopp över hela mig själv när jag helt plötsligt ser det andra planet påväg mot tornet i realtid.

Jag minns hur jag grät å led med alla som var där, hoppades att dom flesta slapp lida. Satt som fastklistrad framför tv-n i säkert fem timmar helt chockad.

Jag går inte i kyrkan men jag tänker tända ett ljus här hemma å sätta i fönstret till minne av offren.

~Vila i frid~

Hatbrott i Sverige sen 1983

Tue, 05 Sep 2006 14:16:50 GMT

Sen jag lade in bloggen "Något måste göras" har jag inte kunnat sluta tänka på John Hron å andra som gått liknande öden till mötes.

Därför känner jag mig manad att dela med mig av denna lista på vad man bara kan kalla oskyldiga å onödiga offer. Dom är alla bara tidningsrubriker för oss, om vi ens kommer ihåg dom. Men för deras familjer å vänner OCH förövarnas familjer å vänner är varje dag en påminnelse om hur fort livet kan förändras på grund av enda känsla, ett enda ord: HAT!

Ni Föräldrar, Lärare, Ungdomsledare å VUXNA, vi bär alla ansvaret för de barn å ungdomar som behöver vägledning å stöd. Om "struliga" barn/ungdomar får hjälp av riktiga vuxna som förebilder istället för att söka sig till hatgrundade organisationer kan vi förebygga att det händer igen. DU kanske inte kan förändra världen men DU kan se till att DINA BARN inte hamnar på den här listan av förövare.

Listan upptar hot, mord, dråp och dödsmisshandlar mellan 1983 och framåt.

1983

8 november, Stockholm: Två medlemmar i Nordiska Rikspartiet (NRP) misshandlar en 37-årig man till döds och skär in ett hakkors i hans bröstkorg.

1984

29 oktober, Göteborg: Två medlemmar i Nordiska Rikspartiet (NRP) torterar en 67-årig man till döds.

1986

Anders Klarström, blivande partiledare i Sverigedemokraterna sedermera Socialdemokrat, döms för olaga vapeninnehav efter en polisutredning mot Nordiska Rikspartiets riksaktionsgrupp på grund av dödshot mot Hagge Geigert.
20 juni, Nynäshamn: Ronny Landin ingriper när fem skinnskallar misshandlar invandrare och blir själv misshandlad till döds.

1990

20 januari, Lund: En 23-årig turist från Marocko misshandlas till döds av ett rasistgäng.
12 augusti, Göteborg: En 35-årig man knivmördas av två skinnskallar. Efter avtjänat straff ansluter sig mördarna till den nynazistiska organisationen Svarta orden.
1 maj, Kimstad: Mordbrand mot två flyktingbostäder.

1991

15 juni, Uddevalla: En assyrisk flykting misshandlas till döds av tre rasister.
8 november, Stockholm: Den 34-årige iranske studenten Jimmy Ranjbar skjuts till döds av John Ausonius, "Lasermannen". Ausonius begår dessutom tio mordförsök från augusti 1991 till januari 1992. Åtta av offren skadades, åtminstone fyra för livet.
30 december, Stockholm: En bomb sprängs på Centralstationen. Attentatsmännen kräver frigivning av VAM-ledaren Klas Lund.

1992

1 juli, Stockholm: Ett gäng skinnskallar omringar en bil vid ett rödljus på Sveavägen. De tre turkiska männen i bilen blir misshandlade och får föras till sjukhus.
14 augusti, Linköping: En man misshandlas till döds av en skinnskalle och dennes vän.
30 november, Stockholm: En mycket kraftig bomb hittas i Kungsträdgården där antirasister demonstrerar.

1993

1 maj, Stockholm: Robert Vesterlund, då ordförande för Sverigedemokratisk Ungdom, grips tillsammans med en nazist som har en skarpladdad handgranat i ryggsäcken, på Vänsterpartiets första maj-möte, bara ett kort stycke från där Gudrun Schyman uppehåller sig.
1 juli, Trollhättan: En 24-årig somalier misshandlas mycket svårt av fyra skinnskallar. Somaliern ligger medvetslös i en vecka.
30 april, Nödinge: En 28-årig man misshandlas till döds av tre skinnskallar.
1 augusti, Trollhättan: Mordbrand mot moskén. Förövarna är tre unga sverigedemokrater.

1994

En medlem i Arbetarförbundet Offensiv (föregångare till Rättvisepartiet Socialisterna) mottar en videobomb, men den upptäcks innan den sätts in i en videobandspelare.

1995

11 mars, Västerås: Ishockeyspelaren Peter Karlsson knivmördas av en medlem i nazistorganisationen Westra Aros SA 80.
1 april, Vålberg: Familjen Labadi från Libanon angrips av ett tjugutal ungdomar. Pappan och mamman i familjen slås ner med järnrör och en kratta.
13 april, Avesta: 17-årige Lars Hellberg knivmördas av en 15-åring som umgås i främlingsfientliga kretsar.
29 april, Borlänge: Tony Touhea Boija skjuts till döds av rasister.
3 juni, Malmö: 19-årige Sven-Peter Petterson knivmördas av en 24-åring i kretsen kring nazisttidningen Storm.
17 augusti, Kode: 14-årige John Hron misshandlas till döds av fyra nynazister, bl.a. Daniel Hansson och John Billing.
9 september, Klippan: Patrick Nadji (Gerhard Gbejo) från Elfenbenskusten knivhuggs av två unga nynazister och förblöder.

1997

12 september, Ytterby: Den grekiske invandraren Kyriakos Lalos blir knivskuren och misshandlad, med bl.a. punkterad lunga och spräckt skallben som följd. Sex skinnskallar döms för grov misshandel.
21 december, Gustavsberg: Två invandrare misshandlas av nazister som spelar in dådet på video.

1998

13 januari, Stockholm: Beväpnade nynazister poserar utanför polisen Claes Cassels och journalisten Alexandra Pascalidous hem. Bilderna arrangeras av och publiceras i Aftonbladet.
24 augusti, Malmö: Mordbrand mot en fritidslokal för kosovoalbaner i Rosengård.
27 september, Strängnäs: Två unga nazister stjäl vapen från regementet P10. Under jakten på förövarna i Nackareservatet utanför Stockholm hittar polisen dödslistor och vid husrannsakan hos den ene hittas sprängämnen. Åtta automatkarbiner återfanns aldrig.

1999

30 mars, Västerås: Mordbrand mot syrianernas församlingshem.
12 juni, Borlänge: Sex medlemmar ur Nationalsocialistisk Front (NSF) bryter sig in hos en sovande barnfamilj och knivskär mamman och hennes tonårsson.
28 juni, Nacka: Journalisten Peter Karlsson och hans femårige son skadas av en kraftig bilbomb, avsedd att döda. Peter Karlsson har skrivit om nazismen i Sverige. Brottet är ouppklarat.
23 juli, Vellinge: Den judiske dirigenten Ilya Stupel misshandlas. Gärningsmännen erkänner rasistiska motiv.
1 augusti, Stockholm: Ett gäng skinnskallar trakasserar vid upprepade tillfällen Pridefestivalen i Tantolunden. Vid ett tillfälle misshandlas två män.
20 augusti, Haninge: Mordbrand mot Gula Villan. En bensindunk hittas utanför med texten ”Krossa AFA” och ”Krossa kommunismen”. En vecka tidigare hade ett tjugotal skinnskallar gått till attack mot en antirasistisk konsert i villan.
25 september, Nybro: Antirasisten Linus Ljungren spärras av polisen in i samma cell som tre nazister och misshandlas svårt.
12 oktober, Sätra: Mordet på fackföreningsmannen Björn Söderberg, som avslöjat Robert Vesterlunds nazistsympatier.
16 oktober, Västerås: Mordbrand mot klubbstugan för Syrianska IF. Samtidigt pågick en fest för nynazistiska ungdomar.
31 december, Skogås: 19-årige turkiske idrottsledaren Salih Uzel knivmördas av tre skinnskallar och nazister.

2003

2 augusti, Stockholm: Nationaldemokratisk Ungdom angrep festivaltåg på Stockholm Pride.

2005

2 april, Göteborg: Fyra personer misshandlas av personer med anknytning till Nationell Ungdom och Göteborgs Fria Nationalister "GFN".
28 september, Vålborg: Två nynazister misshandlar rektor på en lokal skola.
17 november, Järna: Ett antal personer blir under en period av några veckor misshandlade av ett nynazistiskt gäng.

2006

12 mars, Vimmerby: Ett tiotal nazister attackerar en studiecirkel som hålls av ungdomar från Socialistiska partiet i ABFs lokaler. Nazisterna bryter upp mötet och misshandlar mötesdeltagarna med påkar och diverse andra tillhyggen, och lämnar sedan platsen. Tre av de attackerade ungdomarna måste föras till sjukhus.
20 maj, Kristianstad: Flera nazister, beväpnade med kniv, tar sig in på en RFSL-fest. I bråket som uppstår skadas ett antal personer och bland de gripna finns nazistiska NSF:s länsledare, som häktades för misshandel. Rättegången i fallet har ännu inte hållits.

Den här artikeln är hämtad från http://sv.wikipedia.org/wiki/Lista_%C3%B6ver_hatbrott_i_Sverige

http://intressant.se/intressant

Steve Irwin har lämnat oss

Mon, 04 Sep 2006 10:30:36 GMT

http://intressant.se/intressant

Till minne av Steve Irwin

"The Crocodilehunter"

22 Februari 1962 - 4 September 2006

En fantastisk man har lämnat världens djur- å naturliv i sorg.Steve dedikerade hela sitt liv till att rädda utrotningshotade

arter å skapa förståelse för missförstådda å udda djur å reptiler. Även om många förstod att hans passion en gång skulle leda till hans död är det ändå en chock att få veta att (ryktet säger att) Steve dog genom att få hjärtat genomborrat av en stingrockas "tagg" under inspelningen av en naturfilm."He died doing what he loved the most" lyder många av löpsedlarnapå Australiens största dagstidningar.

Steve Erwin lämnade sin fru Terri å två små barn Bindi å Robert i sorg.

Länkar:

Australian News

ABC News online (AUS)

Crocodilehunter Official homepage

Min morfar

Thu, 31 Aug 2006 10:30:17 GMT

~Till minne av Morfar~

Min älskade morfar så go å rar

Jag önskar att du stannat kvar

Saknar dig fortfarande efter så många år

Tänker på dig å fäller en tår

Grattis på födelsedagen "Moffa"

Din Tina

Något måste göras.........

Wed, 30 Aug 2006 17:41:00 GMT

Jag grät när jag läste denna blogg (som jag hittade här) fast jag redan kände till historien. Alla måste göra sitt bästa så att händelser som denna ALDRIG inträffar igen. Vet DU vad dina tonåringar gör när dom är ute sent om kvällarna? Vet du vem han/hon umgås med? Det gjorde nog inte föräldrarna till "odjuren" som såg till att John Hron aldrig fick uppleva sin femton årsdag.

Till minne av:

John Hron

R.I.P

Det är onsdag kväll, en av de allra sista dagarna av sommarlovet. John ska börja skolan på måndag, åttonde klass. Han bor i Kungälv med sina föräldrar. Fadern är invandrare från Tjeckoslovakien. Johns stora intresse är kanot, och i juli har han varit i Oxelösund och tävlat i ungdoms-SM och fått bronsmedalj.

Innan sommarlovet är slut har John och en kamrat beslutat att tälta ute vid Ingetorpssjön, ett populärt tillhåll för traktens ungdomar. Johns mor skjutsar dem ut och hon känner sig lite orolig. Sjön ligger åtta kilometer från hemmet. Pojkarna tycker hon är sjåpig. Det är ju så pojkar tycker om oroliga mammor. När hon släppt av dem följer de stigen till klippudden vid den södra änden av sjön.
Det är där de ska campa.

Det är någon gång mellan åtta och nio på kvällen. Pojkarna reser tältet och tänder sedan en eld vid stranden. De ska grilla korv.
Ingen av dem vet att det här är John sista kväll i livet. De sitter och pratar och har roligt. Vad pratar de om? Sommaren som gått? Musik? Kanot? Flickor? Mopeder? Skolan som ska börja?

Mordet
Det är elden som lockar till sig Johns mördare.
Fyra ungdomar, två artonåringar, en sjuttonåring och en femtonåring, alla skinnhuvuden och nazister, har också sökt sig till sjön, till en annan udde.
De har laddat upp rejält med öl och sprit. De skriker över till John och hans kamrat, men får inget svar. De beslutar sig för att se efter vilka som är borta vid elden. Kanske kan det bli en rolig kväll. Där kan ju finnas någon att bråka med.

Femtonåringen sänds iväg som spanare. Han blir förtjust: en av pojkarna vid elden är John Hron, en pojke han inte gillar. Han har under läsåret bråkat med John och mobbat och slagit honom i skolan, till och med hotat att döda honom. I skolan går han under namnet Rambo.

Ingen kan säga varför han bråkat med John, kanske beror det på att han, till skillnad från andra elever, inte varit tillräckligt undergiven. John är visserligen lång, över 180 cm, och kraftig, nästan 70 kg, men nu har Rambo uppbackning.

Femtonåringen återvänder till sina kamrater och meddelar att han hittat en tönt och idioten Hron vid elden. Han vill att alla ska följa med och ge John stryk, ja, han föreslår till och med att man ska slå ihjäl honom.

De andra vill dricka ett tag till, och det kan de lugnt göra. Stigen från pojkarnas tältplats tillbaka till vägen går nämligen förbi den plats där de just nu sitter och dricker. Mellan halv elva och elva klampar alla fyra in hos John och hans kamrat.
Misshandeln inleds omedelbart. En av artonåringarna kastar en flaska i huvudet på John, och börjar slå och sparka på honom. Han faller omkull.

John ska säga att han älskar nazister. Han vägrar och får stryk tills han gör som han är tillsagd. Han får mer sparkar ändå, kanske för att han tidigare uppenbarligen ljugit och sagt att han inte gillar nazister.

Femtonåringen tar vid och ger John flera sparkar, varav en mycket hård träffar John i bakhuvudet. Vid det här laget är John skräckslagen. Åtminstone tre i gänget attackerar honom, ofta utan någon som helst förvarning, också bakifrån. Hans ögon är enligt en av de åtalade vidöppna som klot, och han kan inte fokusera sin blick. Den irrar oupphörligt fram och tillbaka.

Han darrar och sitter till slut på huk med huvudet i sina händer för att i möjligaste mån skydda sig mot mer sparkar och slag. Det hindrar inte att han får mer. Han får en våldsam hoppspark, sparkar i sidan och mot huvudet. Gång på gång faller han omkull av de våldsamma sparkarna. Någon slår honom med brinnande ved i nacken. Någon knuffar omkull honom i elden. De tänder eld på pojkarnas tält. De stjäl och förstör deras saker. John och kamraten ber att få gå hem, men det får de inte. I stället fortsätter man att misshandla John med sparkar och slag. Till slut blir han liggande. Hans ansikte är blodigt och svullet.

Bilden av vad som händer under de ohyggliga timmarna är oklar. Mördarna minns inte, eller vill inte minnas, så mycket under polisförhöret. De skyller på varandra.
Ibland gör de uppehåll i tortyren. De ber hycklande om ursäkt, säger att sparkar och slag varit misstag, bjuder John på öl och anslår försonliga tongångar. Ingenting tycks dock kunna hejda nya utbrott av våld. Det räcker inte att John mot allt vad han tror på har sagt att han gillar nazister. Han måste ha mer stryk ändå. Det är katternas lek med råttan, och de njuter av hans ångest och rädsla. Det är en berusande känsla för dem att så totalt ha en pojke som skakar av skräck i sitt våld.

Efter en sista uppblossande misshandel kastar de honom i sjön.
John kvicknar till och simmar utåt. Han har ont, han är omtöcknad och rädd, men han är en duktig simmare. Ganska snart upptäcker skinnhuvudena att det inte var så bra att kasta i John. De kan ju inte slå honom. De skriker åt honom, kräver att han ska komma tillbaka, men han svarar inte, håller sig kvar ute på sjön i en kvart. Någon kommer på att tvinga kamraten att ropa att han kommer att få stryk i Johns ställe om han inte återvänder. Livrädd som han är gör han så. Han ropar på John och vädjar att han ska komma tillbaka, och John svarar på hans rop.

Uppgifterna om vad som nu händer är osäkra, och klaras aldrig riktigt ut under polisförhören. Det enda man vet är att en av artonåringarna och sjuttonåringen nu går och att de tar Johns vettskrämde kamrat med sig.

Det är just i det ögonblicket John fattar ett ödesdigert beslut: han vänder åter in mot land. Är det av oro för kamraten? Tror han att alla kommer att gå, eller tror han att bödlarna inte ska slå honom mer? Han har ont och han är rädd, men han förstår inte vidden av det hat hans bödlar känner. Han är bara fjorton år.

Vi kan inte veta hur John tänker i det ögonblick han börjar simma in mot stranden, men hans beslut får ohyggliga konsekvenser för honom.
Femtonåringen och en av artonåringarna står och väntar. Det är de två som varit mest aktiva under misshandeln, och de har hat kvar så det räcker. Misshandeln tar fart med ny målmedvetenhet och effektivitet, och nu finns ingen flykt. Ett knytnävsslag mot ansiktet fäller John till marken. Han ramlar baklänges, och slår i huvudet i klippan. Han släpas över till en gräsplätt. De båda mördarna vill göra det bekvämt för sig när de ska sparka honom. Hårda, hårda sparkar träffar hans huvud, men han värjer sig nu inte längre med sina armar.

Bödlarna ser att John rör sig, men han skriker inte, han bara vrider sig i plågor, mumlar något de inte kan förstå. Nu är katt- och råttaleken slut. Det roliga är över. Mördarna är nöjda och lyfter, släpar och rullar John till strandkanten och sparkar i honom. Strax innan han ramlar i hör de honom åter mumla någonting.

Den här gången märker John knappast att han är i vattnet. Han drunknar och sjunker sakta mot sjöns botten. De båda mördarna står kvar och rullar en cigarett. Ingen av dem lyfter ett finger fastän de förstår att John håller på att dö.

Mördarna vänder ryggen åt den fruktansvärda scenen och ansluter sig till de andra. En av dem berättar att John sjönk som en sten, när de kastade i honom andra gången. Bödlarna drar sig hemåt och lägger sig. Johns kamrat får lift med en bil, kommer hem och slår larm.
Bara några timmar efter att Johns mor skjutsat ut honom till Ingetorpssjön ligger han död på sjöns botten, misshandlad till oigenkännlighet.

----------------------------------------------- ---------------------------------
Mordet skedde 1995 ( augusti ) och i Januari 2001 släpptes den av mördarna som fått längst straff. Han är idag 27 år och en fri man. Straffet för honom var 8 år (släpptes fri efter 6 år) och för de tre andra blev det 10 månader, 4 månader och en frikändes helt.

1998 skändades Johns grav, någon drog loss gravstenen med hjälp av linor och en bil. Sedan sparkades lyktor och blommor sönder. Någon bestämde sig för att föräldrarna inte lidit nog.

----------------------------------------------- ---------------------------------

KOPIERA OCH LÄGG IN I DIN BLOGG, VISA ATT DU BRYR DIG!