Vardagsliv By Tina: knä fraktur

Fåfängan

Fri, 18 Jan 2008 10:49:28 GMT

Efter en lång tid då jag totalt struntat i mitt utseende å bara koncentrerat mig på att få ett fungerande vänsterben igen har jag (som jag skrivit om tidigare) återfått min fåfänga. I sommar e det två år sen mina ben sett solens ljus. Har varken velat eller kunnat gå i shorts eftersom operationsärret inte fått utsättas för solljus, det kan bli missfärgat.

E inte helt säker på om det e "safe" å sola benen i år men jag har iallafall bestämt mig för att inköpa en Brun-utan-sol till sommarn för å hjälpa till lite.

Nu till mitt dilemma: Kan en bus-creme missfärga ärret? Undrar om vårdguiden vet, ska jag ringa min läkare för å kolla om jag FÅR sola ärret i sommar? GAAAH! Jag hatar det där ärret!!

Puss&Kram.....

Knäsvammel & Väderdepp

Sun, 09 Dec 2007 21:18:59 GMT

Inser helt plötsligt att jag begått en dödssynd genom att särskriva "knä fraktur" i kategorierna men hur i hela friden ska man fixa det så här i efterhand? Det får vara.... å det var ju inte det som var meningen med detta inlägg heller.

Jag tyckte det var dags för lite knäuppdatering, händer ju inte så mycket nu men samtidigt finns det ju alltid i mina tankar. Känner ju fortfarande av det i varje steg jag tar även om det inte alls gör ont längre. Har inte tränat sen i ...hmmmm... augusti(?)

Oj kan det vara så länge?

Det har visserligen sin förklaring: Till å börja med var det mycket jobb å jag tog mig bara inte tid att gå å köpa träningskort efter att jag blivit "kickad" från sjukgymnasten. Blev sen i slutet av september sjuk i någon väldigt långdragen virussjukdom då jag flera gånger var nära att hosta upp dom flesta av mina vitala organ, hostan ledde till något som jag gissar var en muskelinflammation i bröstkorgen å ledde till en längre sjukskrivning. Därefter har jag fortfarande inte riktigt blivit frisk eller så har ett nytt virus avlöst det första så träning har inte varit något alternativ.

Jag får väl helt enkelt köpa träningskort med alla "nyårslovare" i Januari å trängas med dom ett tag.

Känner iallafall av att träningen e ett måste, har ju fortfarande ett smalare ben å går fortfarande lite "ojämnt" pga styrkeskillnad. Kan numera sätta mig på huk någorlunda men kan fortfarande inte springa å kommer troligen aldrig kunna göra det igen heller :0(

När jag tänker efter så undrar jag om det är knäet som verklige har blivit bättre eller om det bara är jag som har vant mig vid tanken....?

Å så vädret......REGN REGN å åter REEEEGN, tänk vad mycket snö vi hade haft om det bara hade varit tillräckligt kallt. Fy, snacka om å ha vinterdepression!

Puss&Kram............................................

Knä-träning

Fri, 14 Sep 2007 20:02:13 GMT

Måste börja träna igen. Det har gått nästan 2 månader sen senaste passet å nu börjar jag bli lite rädd att jag kommer ha svårt att komma igång igen. Ska nu äntligen ha mitt avslutningsmöte med sjukgymnasten på onsdag nästa vecka sen bär det iväg till nya (och närmare) träningslokaler.

Det ska bli skönt att ha lite mer svängrum, gymmet jag ska träna på nu har mycket längre öppettider så nu kan jag träna efter jobbet om jag skulle känna mig seg på morgonen. Tänkte oxå försöka mig på lite simmning (vet ju inte ens om jag kan simma) som är en jättebra form av rehabilitering.

Men som sagt undrar jag eller snarare oroar jag mig för hur motiverad jag kommer känna mig. Ingen sjukgymnast som pushar mig, inte mycket till böj-fel som måste tränas bort, kan gå utan att behöva koncentrera mig på varannat steg. Visst finns det motivering, utan träning kommer jag med all sannolikhet få alla möjliga knärelaterade skador/smärtor i framtiden men just nu........ njae just nu e det ju ingen större fara. Kan ju till å med gå med klackar vilket har varit lite av ett mål.

Faaaaast........... ja, nu när jag fått tillbaka fåfängan måste nog den största moroten vara att kunna ta på sig bikinin nästa sommar å ha två lika stora lår. Jo, visst finns det motivation!

Puss&Kram................

Klibbigt

Thu, 09 Aug 2007 19:54:06 GMT

Allt känns klibbigt å kladdigt, även om man inte svettas känns huden fuktig. Luften står helt stilla å idag på jobbet kändes det som om man inte fick luft emellanåt. Vi hade både vår halvt fungerande AC på, dörren till butiken öppen plus bordsfläkten på kassadisken. Ingenting hjälpte!

Min hjärna kokar över, klarar inte av sånt här väder. Åskan som hänger i luften ger mig huvudvärk, kan inte sova på natten heller. Saknar chefen som vet hur allt fungerar å som inte behöver spendera timmar åt att leta reda på grejer över nätet eller telefon.

Måste börja träna igen. Jag har haft uppehåll nu medan chefen har semester....det finns varken tid eller ork när jag jobbar fler timmar. Känns nästan som jag har gått tillbaka igen, vänsterlåret ser smalare ut redan...fast det sitter nog mest i huvet. Men jag har iallafall inte ont i knät alls längre, kanske ett tecken på att jag tränade lite väl hårt. Något jag alltså måste tänka på i fortsättningen. Har ju ändå blivit "kickad" från sjukgymnastiken, behöver ingen hjälp längre enligt min PT så nu e det bara å köpa träningskort på "vanliga" gymmet. Kanske lika bra, dom verkar ha större lokaler å fler maskiner, dessutom kan man köpa kombi-kort som man kan simma, sola å träna med.

Vet inte om jag KAN simma men det får jag väl ta reda på då. Det finns vattengympa som oxå ingår i kombi-kortet, ska tydligen vara bra som rehabilitering meeeen.................... jag vet inte om de e nåt för mig. Sprattla omkring med en flytkudde? Njae vi får se.

Puss&Kram......................

"På egna ben"

Wed, 04 Jul 2007 18:10:39 GMT

Vi fick visst lite sol idag iallafall. Annars var det mest fuktigt å hmm... klibbigt kan man väl säga. Å jag var till sjukgymnasten viket inte hjälpte direkt, har nog aldrig svettats så mycket förut.

Då var man uppe i nästan 80 kg benpress då! Inte illa va? Snart får jag leka med dom stora pojkarna. De e inte lätt ska ni veta, jag förväntar mig ett njurbråck vilken dag som helst nu, men det verkar som att styrkan äntligen börjar jämna ut sig.... alltså att jag nästan e lika stark i vänster som höger. Ben alltså? Oj vad konstigt det blev.........................äsch...

Sjukgymnasten började prata om avslut nu, inte för själva träningen, det ska jag tydligen helst fortsätta med resten av livet, men för vårt sammarbete. Det finns fler patienter som behöver mer hjälp än jag nu när jag kommit så långt. Hon kommer ändå finnas där med tips å råd när/om jag behöver det. Det hon har hjälpt mig mest me är ju att våga prova saker jag varit rädd för. Dagens nya övningar är praktexemplar av vad jag menar.

Här har man knappt kunnat gå ordentligt å har fortfarande ont till å från i knähelvetet å så säger sjukgymnasten idag, helt gravallvarligt: "Du ska få en hoppövning"

??????????????????????????????

En HOPPövning? Skämtar du eller? Du tycker att jag ska ställa mig på mitt lilla storkben hoppa....... å sen landa på samma ben..... utan att slå halvt ihjäl mig eller bryta nån annan del av benet. HA HA HA HA HAAA!!!!

Jo! Gravallvarlig var ordet även fast jag tyckte hon var heeeelt galen. Så jag hoppade, de va inte mycket till hopp å jag hade stoooora problem med balansen när jag "landade" men DET GICK!!

Dessutom fick jag order om att öva på att springa, vilket hoppövningarna kommer hjälpa mig med. Så nu e det bara ut å leka, hopp å spring, hopp å spring.

Puss&Kram.....................

Sjukgymnastik

Wed, 16 May 2007 15:46:57 GMT

Har varit å tränat (dock inte i outfiten ovan) å e helt slut. Vill bara gå å lägga mig. God natt! .........VA? e klockan bara 18.... faan oxå.

Puss&Kram............

Ofrivillig träningsfreak

Thu, 03 May 2007 14:47:49 GMT

Jo de e dax för lite knä-uppdatering. Böjförmågan e nästintill återställd (bilder under bruten knäskål kommer inom kort) men styrkan e det sämre med. Vissa dagar e jag svag som en fågelunge å det känns som att det inte händer nånting alls. Sjukgymnasten höjer vikterna å upprepningarna med jämna mellanrum eftersom jag alltid måste "aktivera" musklerna för att det ska hända nåt. Men ändå känner jag mig inte starkare än jag var för ett halvår sen. Trapporna e fortfarande lika jobbiga å jag kan fortfarande inte t.ex. sätta mig på golvet utan hjälp, för att inte tala om att försöka ta sig upp igen.

Ibland känner jag fortfarande mig lite ledsen över sånt som jag inte kan göra å framförallt avundsjuk på alla andra med normal rörlighet. Med normal rörlighet menar jag då att inte behöva tänka på hur man går nerför ett gäng trappsteg, kunna springa runt med syrrans ungar, kunna gå i snygga skor med höga klackar, inte behöva täcka över ärret hela sommarn, kunna hoppa av glädje osv..... Jag hoppas ju fortfarande att jag kommer bli fullt återställd en dag men den dagen känns (just nu) väääääldigt långt bort.

Puss&Kram...................

Träna, träna, träna

Thu, 18 Jan 2007 09:02:27 GMT

Har fuskat mycket med sjukgymnastiken den senaste månaden. Inte hunnit (eller orkat ibland) släpa mig till sj.gymn. på morgonen innan jobbet. Så oftast har det blivit två å vissa gånger bara EN gång/veckan istället för tre. Problemet e att även om jag går dit å börjar träna kl 9 är jag inte färdig förrän kvart över 10 - hemma halv 11 - duscha - smörja in mig (annars torkar jag ihop som ett russin) - sminka mig - klä på mig - krafsa ihop allt jag ska ha med mig. Å plötsligt e klockan typ kvart i 12! Då jag oftast börjar jobba 12-12,30 finns ingen tid över för att äta lunch!!

Lyckligtvis e jag ofta ledig två ggr i veckan då jag kan gå till sjukgymnasten när jag vill, men det där tredje träningspasset e svårt å hinna med. Därför har min smarta sjukgymnast nu fixat ett hemma-tränings-schema, samma övningar fast anpassat till hemmet.

Å de e precis vad jag ska sätta igång med nu, å va duktig jag e.

Ha en trevlig dag!

Puss&Kram...................

Jag e bäst

Sat, 13 Jan 2007 18:01:07 GMT

Jo de tycker jag verkligen helt ärligt. Jag har nu lyckats träna upp rörligheten i mitt stackars knä till hela 127 grader å de e fanimej mycke om man räknar med att jag under dom första 6 månaderna (där fick jag med en sexa Oops) efter olyckan låg på mellan 30 å som högst 45 grader. Nu jävlar ska jag bli helt återställd, det har snart gått ett år sen jag klantade till det å bröt knäet å mitt mål är att jag ska klara det inom ett år.

Det gör jag säkert inte, men det skadar ju inte å ha ett mål uppsatt.

Men det finns faktist en del nackdelar med att vara så bra som jag faktist e. Jo för då har man en sjukgymnast med piska i handen som inte låter mig komma undan lätt. Nya tuffare övningar så man blir alldeles vimmelkantig. Jag utför övningar jag inte trodde va fysiskt möjliga även utan att ha brutit knät. Benen bara skakar okontrollerbart när jag så långsamt som möjligt böjer å sträcker i varje övning. Å värken, VÄRKEN!!!! Idag kändes det som om nån hade opererat in en metallstav i min vänstra skinka, så jävla ont gjorde det. Men jag gör det ändå, för att ...... ja vafaan ......annars blir jag väl aldrig friskförklarad.

Ingen mer sjukskrivning, både sjukgymnasten å läkarn säger att jag likaväl kan jobba heltid. Nu har ju jag bara en halvtidstjänst så jag måste nog säga upp mig (hi hi skojar bara chefen). Men skämt åsido så kan jag vara mer flexibel å jobba fler timmar om å när det skulle behövas å det känns skönt. Japp det va allt för idag, njut av helgen ni som e lediga för jag jobbade idag å ska jobba imorn oxå

Puss&Kram.................

En suck av lättnad...

Tue, 21 Nov 2006 09:20:39 GMT

Jag behövde inte åka in till sjukhus efter fredagens fall. Även fast det gjorde riktigt ont å jag fortfarande har svårare å gå var det inte värre än en muskelsträckning eller sträckt ledband. Min sjukgymnast undersökte mig å kunde konstatera att varken själva knäskålen eller minisken tagit någon större skada. SKÖÖÖÖÖNT!!

Dessvärre blir det ingen cykel igen på ett tag, mon rörelseförmåga e nu nere på bara 80 grader igen efter att ha kämpat upp till 100. Knät e rejält svullet å det gör fortfarande ont i vissa lägen. Kan inte sitta längre perioder utan måste vanka fram å tillbaka i lägenheten för å slippa stelna till.

Men jag e bara glad att jag slapp söka läkarvård å kanske fått genomlida ännu en period med den där förbannade ortosen. Har till å med kunnat jobba eftersom jag rör mer på mig på jobbet än jag antagligen skulle göra hemma.

Mår lite kasst nu när jag e tillbaka på noll med träningen igen för TREDJE gången, minst sagt deprimerande, men de e bara å kämpa på (BLÄÄÄH). E så otroooligt trött på alltihopa nu.

Om man bara kunde vrida tiden tillbaka............

Puss&Kram...................

Jag kan.... jag kan.......

Fri, 17 Nov 2006 11:03:26 GMT

JAG KAN CYKLA!!!!!!!

ÄNTLIGEN har jag nått den kanske viktigaste milstolpen i min träning. Enligt både läkare å alla sjukgymnaster jag haft finns det ingen bättre övning efter knäskador än cykling å nu har jag tillslut nått detta otroligt viktiga delmål. Det känns helt underbart å jag blev nästan tårögd när jag lyckades få runt benet det första varvet. Min sjukgymnast bara stog å hoppade när hon berömde mig, hon va nog nästan lika glad som jag.

Aaaaah det känns bara så fantastiskt.

De här ska firas, ikväll blir det vin-kväll med tjejerna. Ska jobba imorn men börjar inte förns vid halv ett så de ska nog gå bra å dricka några glas ikväll.

Puss&Kram..........................

Vår busschaufför vår busschaufför de e en man med glatt humör...

Wed, 15 Nov 2006 21:56:52 GMT

...eller INTE!!

E de bara jag som tycker att bussförare borde gå igenom ett personlighetstest innan dom får köra omkring med oss trevliga hederliga medborgare.

Okej jag har ett "dolt" handikapp som inte syns så folk kan omöjligt ta hänsyn till min skada bara genom att titta på mig, å andra sidan vore de trevligt om folk kunde tänka lite längre än näsan räcker nångång ibland.

Igår stressade jag iväg till jobbet å tog vägen förbi busshållplatsen bara ifall jag råkade ha tur å bussen kom. Ungefär tio meter innan busshållplatsen ser jag bussen komma å tio meter e ganska långt när man inte kan röra sig så fort så jag vinkade till chauffören å hoppades att han skulle va vänlig nog å vänta på mig, vilket han till min förvåning gjorde.

Jag skyndar mig så fort jag kan dom där sista tio metrarna å känner hur benet nästan viker sig under mig när jag nästan hoppar fram på mitt friska ben..... phew äntligen framme "Tack snälla" säger jag med andan i halsen å ler så brett jag kan.

Då utbrister den jäveln "Ska du åka buss får du lägga på ett kol om du ska hinna med" (?) med en såndär riktigt bitter bussförar-blick.

VA????!!!! Lämnade han sina hjärnceller hemma den dan eller? Tror han inte att jag skulle springa om jag kunde det.

Nä men jag tar självklart för givet att alla ska stanna upp å vänta på mig för att jag e en så oerhört viktig person som inte följer busstidtabeller. Nä just det alla busstidtabeller ska följa MIG.

Allvarligt!!? De e klart som fan att jag hade sprungit ikapp bussen om jag var kapabel till det å inte vinkat med en bedjande min som ett jävla mähä. Idioter som han ska fan inte få nåra julklappar, ska skriva till Tomten å berätta, ja det ska jag!

Blev så chockad när han sa sådär att allt jag fick fram va ett ursäktande "Jag kan tyvärr inte springa". Men nästa gång jag ska åka buss tar jag fanimej med mig en A4-skylt där det står KAN EJ SPRINGA (KNÄSKADA) SNÄLLA STANNA!

Puss&Kram....................

Dumma dumma mig!

Tue, 07 Nov 2006 09:44:13 GMT

Aj Aj Aj! Herreguuud va dum man får va. Där fick jag för att jag glömde å strecha efter träningen igår.

Vaknade med en enorm träningsvärk i morse å så stel i lederna att jag nästan ramlade ur sängen när jag försökte resa mig.

Ikväll firar vi sambons födelsedag (fast den va igår egentligen) så jag ska stressa hem från jobbet så han inte står här själv med halva min släkt. E lite sugen på å fråga om jag får slut en halvtimme tidigare idag, vi får se.

Iallafall......

Grattis i efterskott Älsklingen min!

Puss&Kram..............

Miss Fitness World nästa

Mon, 06 Nov 2006 10:22:39 GMT

Tjosan va jag e duktig. Upp i ottan å till sjukgymnasten.

Hon satte igång mig på styrketräning å vikter idag, känns hur skönt som helst. Visst känner man sig lite miffo när man utför en del övningar å så ska man hålla ballansen å koncentrera sig på å använda "rätt" muskler så de gäller å ha tungan rätt i mun.

Ska sitta på en såndär JÄTTE-gummiboll i en av övningarna å måste koncentrera mig ordentligt på sitsen å grejer, men de känns otroligt frestande å bara sitta å hoppa på bollen som en 4-åring, boing, boing, boing *asg*. Minns den där orangea hoppbollen som hade "öron" man höll i å studsade runt på när man va liten.

Gåbandet som jag tidigare varit tvungen att nästan släpa fram fötterna på går mycke bättre nu. Sjukgymnasten blippade upp farten hela tiden så tillslut va jag typ två steg från å springa, fick ta lååååånga steg för å fixa det. Fick hålla i mig för å inte halka av hela bandet. Men skämt åsido så behöver jag det, blir anfådd bara av å åka hiss numera. Den lilla kondition jag tränade upp innan andra op. e helt borta å cigaretterna hjälper nog inte heller.

Nähä dags å ta tag i resten av dan. Äta lunch å springa (as if) till jobbet, låååång dag idag hela 5,5 timmar. Ja men va fan, med träningen å hushållssysslor e du som å ha två heltidsjobb. Phew, hur ska man orka?

Puss&Kram...........

Sjukskriven eller jobba?

Wed, 25 Oct 2006 13:52:44 GMT

Idag har jag inte legat på latsidan. Klev upp i hyfsad tid i morse eftersom jag hade en "dejt" med mormor å jag misstänkte att hon skulle bjuda över sig själv på kaffe efter vi avklarat det vi skulle göra först. De blev en hel del diskande å städande å plockande på mindre än en timme, hade behövt en dusch när jag va klar men de hade jag inte tid med.

Hoppade iväg på kryckorna vid 12-snåret å mötte mormor på busshållplatsen. Eftersom jag nyligen flyttat till ny kommun känner jag inte till sådär hemskt mycke om området men både morföräldrar å mina föräldrar e uppväxta här så jag har mer historia i min nya kommun än jag visste om.

Vår uppgift idag var att besöka en närliggande kyrkogård där min morfars-mor å -styvfar ligger begravda för å titta till hur det såg ut. Det visar sig att den ligger bara runt knuten från där jag bor. Dessutom gick min mormor i skolan bara ett stenkast från min lägenhet å kalla mig gammalmodig men jag tycker att familjen e viktig å e alltid intresserad av min släkt-histora. Då e de bra å ha en mormor som min som e som ett levande lexikon när det gäller släkten å vid 85 års ålder har hon fortfarande koll på nästan allt å alla.

De blev en trevlig liten utflykt å jag lovade att gå tillbaka till graven på Allhelgona å tända en lykta eftersom jag ändå bor så nära. Påvägen till kyrkogårn fick jag ett överraskande telefonsamtal angående ett jobb jag sökte bara en vecka innan min senaste knäoperation. Ett deltidsjobb i en butik i vårat centrum. Trodde inte jag skulle höra ifrån dom eftersom det gått så lång tid, men nu ville hon träffa mig imorgon för en intervju.

Jag blev såklart jätteglad för det skulle va helt fantastiskt att få jobba å tjäna lite pengar även om det bara handlar om några timmar om dan. Men ju mer jag tänker på det desto krångligare känns allt.

Jag e ju sjukskriven först å främst å hur funkar det då? Får jag faktist ta ett jobb om jag kan? Eller måste jag fråga min läkare om jag får börja jobba? Jag vet ju att jag skulle klara av jobbet (tror jag iallafall) men samtidigt måste jag försöka förklara för butikschefen hur det ligger till med knät å min rehabilitering utan att det låter som om jag inte klarar av att jobba. Å vad säger försäkringskassan om sånt?

Faan, jag vet verkligen inte hur jag ska göra nu. Hade varit bäst om jag hunnit träffa både sjukgymnast å läkare innan intervjun, men det går ju inte. Å vad gör jag om hon faktist erbjuder mig jobbet? Tackar jag ja även om jag inte vet hur jag ska göra eller måste jag be om lite tid så jag får prata med läkarn först (vilket jag ska göra nästa vecka)? Inget av allternativen får mig å framstå speciellt bra! Hon kommer ju tro att jag e helt dum i huvet som söker jobb när jag e sjukskriven! Vafan ska jag säga, vafan ska jag göra? Jag vill ha jobbet.

Puss&Kram..........................

MÅSTE-dag

Tue, 17 Oct 2006 09:04:55 GMT

Det tar emot å göra desså urtråkiga knä-övningar hemma, verkligen skiiiit-tråkigt. Känner absolut ingen motivation överhuvudtaget. Vanligtvis blir jag barnsligt obstinat om något MÅSTE göras å jag MÅSTE ju faktist göra dom här förbannat tråkiga övningarna om jag vill bli frisk.

Å så blir jag arg på mig själv när jag vet att jag inte gör mitt bästa för å bli frisk vilket leder till deppighet å då har jag ingen lust å göra nåt alls.

Nu sitter jag bara å stirrar på skärmen å vet inte ens vad jag vill ha sagt.......

Faan, en trist dag med trist väder å trista måste-övningar å så MÅSTE jag gå å handla oxå vilket inte e det lättaste när man MÅSTE ha kryckor. Ryggsäck e ett MÅSTE, likaså kundvagn å lägga kryckorna å varorna i om jag nu inte vill bära kundkorgen med tänderna.

Vafan vakna jag imorse för överhuvudtaget?

Frankenstein-knä

Mon, 16 Oct 2006 08:21:49 GMT

Sådärja! Då har man varit å fått stygnen borttagna hos distriktsköterskan. Kändes något obehagligt å jag ska bespara er detaljerna, men det såg jävligt snyggt ut måste jag säga.

Efter första operationen såg det ut som slaktarn hade extraknäckt som sömmerska, endast fyra stygn höll ihop ett ca decimeter-långt sår å huden hade lagts omlott över halva såret. Nu såg det ut som ett snyggt, långt, smalt streck med typ tio stygn å jag vågar gissa att ärret inte ens kommer synas om ett år eller så. De e nästan så man tycker de e bra att man fick gå igenom en till operation bara för å få ett snyggt ärr.

Det bästa av allt e att jag redan om 2-3 dar får duscha knät oxå, vilket ska bli otroligt skönt. Både för att det känns obehagligt smutsigt (även om jag tvättar av runtomkring med svamp) å för att de e så jävla krångligt å behöva trä på plastpåsar å tejpa om med special-tejp varenda gång man ska duscha.

Jag va uppe tidigt oxå, mycke tidigare än vanligt så nu ska jag sätta på lite kaffe å se till att man vaknar ordentligt.

Puss&Kram..................

~Glöm inte att du kan rösta på mig i Årets Blogg!~

Mitt "nya" liv har börjat...

Thu, 12 Oct 2006 14:21:18 GMT

Igår började jag åter igen min resa mot att bli helt återställd efter knä-olyckan i mars.

Jag var på mitt första sjukgymnastbesök sedan andra operationen. Min nya sjukgymnast (hon vars namn låter som ett påhittat porrskådisnamn) verkar redig å duktig fast hon ser ut som hon precis gått ut gymnasiet.

Förutom att jag fick dra min något uttjatade historia om dom senaste sex månaderna igen gick det här första besöket mest ut på att utvärdera var jag ligger nånstans i rehabnivån. Jag fick spatsera fram å tillbaka så hon fick se hur jag går, göra trapp- å ballansövningar, spänna muskler på befallning utan att spänna andra muskler (?) etc. De e svårare än man kan tro.

Hon förklarade oxå att jag nu är tillbaka på noll igen när det gäller träningen. Allt ska göras försiktigt å långsamt, jag får inte träna med maskiner eller motstånd av något slag. Jag får inte ens gå på långpromenader eftersom de skulle få väldigt negativa konsekvenser i form av värk å svullnad. Dom övningar jag fått nu är endast hemmaövningar som dom flesta ska utföras liggandes i sängen. Det känns tråkigt, även om jag vet att det e för mitt eget bästa. Känns som det tar sån förbannat lång tid, JAG VILL BLI FRISK NUUUU!!

Å andra sidan berättade hon att även om jag får börja om från början igen så kommer allt gå mycket fortare nu. Vad som tog mig ett halvår förra gången kanske alltså bara tar ett par månader nu, de e ju alltid en tröst.

Så min första tanke imorse å dagens motto är "Idag är den första dagen på resten av mitt liv".

"KODONK" sa de i brevlådan å så damp månadens ELLE-tidning ner på hallgolvet. Wow tänkte jag när jag såg omslaget vilken cover-bild. Två starka, snygga framgångsrika svenska tjejer. Så nu efteratt ha genomfört mitt nya tränings-schema som gjort mig helt mör i kroppen ska jag sjunka ner i soffan med en stor kopp kaffe å min ELLE å bara njuuuuta.

Idag e en riktigt bra dag!

Puss&Kram.......

Mina andra bloggar om knä-resan

Årets blogg

I valet å kvalet

Thu, 05 Oct 2006 20:48:38 GMT

Efter alla goda råd jag fått (tack så hjärtligt) har jag bestämt mig för att jag ska ta mig till Distriktsköterskan så fort som möjligt så nån får titta på knät iallafall. Även om hon bara säger att "Näe du får vänta en vecka till innan vi byter omslag" har iallafall någon kunnig inom området tittat på det.

Känns som sagt lite obehagligt om det e gammalt blod som ligger å skaver. BLÄH!

Jäklar.. nu kom jag på vad jag glömt göra idag. Skulle ha ringt å bokat en tid med min nya (ja, de e den tredje i raden) sjukgymnast. Det blir till å kasta sig på telefon imorn bitti istället.

Min senaste sjukgymnast (som jag oxå gjort mest framsteg med på så kort tid) blev förflyttad till en annan Reagera klinik. Hon ville gärna att jag skulle följa med eftersom hon va så nyfiken på hur det skulle gå för mig. Tror att hon såg mig lite som en utmaning oxå.

Tänkte på det ganska länge, de e tråkigt å behöva byta igen men det skulle betyda en pendeltågsresa + en bra bit gångavstånd. Så jag tackade nej till hennes förslag.

Hoppas innerligt att jag inte behöver ångra mig, min nyaste sjukgymnast ser ut som hon precis gått ut gymnasiet å hennes namn låter lite som en strippa i Las Vegas.

Usch vad fördomsfull jag e.......

Skitsamma, det viktiga e att jag får komma igång så fort som möjligt (ja, så fort jag kan iallafall) innan det jag har jobbat med i ett halvår går tillbaka.

Puss&Kram..................

Jag kan själv :0(

Fri, 29 Sep 2006 11:15:51 GMT

Måste nog tyvärr inse att jag är något överambitiös. Vill ju gärna fixa med grejer själv å inte sitta härhemma å tycka synd om mig själv för de e så jävla tråkigt. Behövde köpa duschstrumpa å Tubigrip till knät på apoteket så glad i hågen linkade jag iväg till centrum ca 1600 m bort. Det gick väl bra å komma dit, behöver inte stödja så mycket på kryckorna som jag trodde å vädret e helt underbart.

(Blev distraherad nu av den förbannat irriterande skåne-bruden på tv som ger bort pengar å lurar folk å ringa in, står inte ut med hennes hemska röst, måste stänga av tvn.)

Eftersom det gick så lätt å ta sig dit tänkte jag att jag skulle passa på å gå till Konsum å handla lite smått å gott som jag behöver. Hade ju min ganska stora väska över axeln. Tandkräm, Kaffe, Frukostflingor å Bröd e ju inte så mycke å släpa på. Eller?

Halvvägs hem ångrade jag mig rejält. Höll på å smälta bort av svett å axelremmen borrade sig in i axeln å satt så hårt över bröstkorgen att jag hade svårt å andas. Dessutom hade jag självklart inte tänkt på att vägen till centrum är mestadels nedåt vilket då oftast betyder att när man ska ta sig tillbaka blir det....... just det...... uppför! Smartarsle!!

Helt slut!

Självklart hade dom inte nån duschstrumpa på apoteket men jag köpte vattentät kirurgtejp så det får bli den å gladpack istället. De e ungefär samma sak iallafall. Har ont i låret av nån anledning men det kan ju bero på att jag sträckte muskeln när läkarn böjde knät med våld när jag var sövd. Har oxå lite domningar i foten då å då men det hör väl till. Nu ska jag ta bort det tjocka obekväma bandaget, skööööönt.

Puss&Kram......................

Årets Blogg

Dagen efter

Thu, 28 Sep 2006 08:40:03 GMT

Go' morron!

Sov länge idag, har nästan precis klivit upp ur sängen. Det gick bättre å sova än jag trodde det skulle göra.

Känner mig bakis, måste va tabletterna. Har ont å det e jobbigt å stödja på benet, men jag vet ju att det inte är nån farlig smärta så jag får försöka se förbi det å gå så normalt som möjligt. Men kryckorna får hänga med när jag ska ut å gå.

Funderar på vad jag ska göra idag. Jag har en svag förnimmelse att dom ringer upp från Dagoperation dagen efter för å kolla läget å jag hoppas dom gör det för som vanligt när jag får för mycket information så kommer jag inte ihåg hälften. Förstår inte varför dom inte kan skriva ner all den här viktiga informationen så man kommer ihåg den. Jag menar där ligger man helt omtumlad å groggy efter operationen å har fler droger i kroppen än Courtney Love å allt man vill e att få åka hem. Å så förväntar dom sig att man ska ta in å komma ihåg allt dom säger. Allvarligt! De e fullkomligt omöjligt!

Jag vet att jag fick av bandaget, men skulle jag göra det på en gång? Skulle gå till distriktsköterskan oxå för å byta det där jätte-plåstret som sitter över knät, men skulle jag vänta en vecka? Eller va det två? Det va nånting jag skulle göra efter två veckor, tror jag. Lossade iallafall på bandaget för å se hur det såg ut å jag har blödit jättemycket (bläääh), det vill inte jag gå omkring med en hel vecka.

Hoppas dom ringer, annars får jag väl stå ut till imorgon å ringa upp när dom har telefontid.

Vad jag vet e att jag ska till apoteket å inhandla en såndär "dusch-strumpa" som man sätter över när man duschar. Undrar va en sån kostar?

Puss&Kram....................

Årets Blogg

JAG ÖVERLEVDE!!!

Wed, 27 Sep 2006 16:36:28 GMT

Sådär ja! Äntligen var väntan över, nu e jag opererad å klar.

Lite skum i huvet fortfarande men annars känns det bra. Har ont som satan, men en helt annan ont än förut, det känns som en "bra" ont om ni förstår vad jag menar.

Operationen tog en halvtimme å jag måste haft en mardröm eller nåt under narkosen för när jag vaknade stod två sköterskor å tröstade mig samtidigt som dom sa "Å gumman gråt inte. Varför e du så ledsen?" å jag fattade ingenting "Va?"

När läkarn kom in berättade han att allt gått bättre än förväntat å att han "testat" min böjförmåga under narkosen (det hade han såklart talat om för mig innan) å det gick bra upp till 110 grader. YES! Snart blir det cykling.

Tack snälla alla som postat uppmuntrade ord, hållt tummarna, önskat lycka till det betyder SÅÅÅÅ MYCKET!

Jag mår bra å nu kan det bara bli bättre.

Millioner Pussar&Kramar.............................

Årets blogg

Nedräkning: 1 dag kvar

Tue, 26 Sep 2006 09:21:58 GMT

Nu e det mindre än 24 timmar kvar............

Mitt hjärta skuttar runt som en pilsk kanin på grönbete. Allt e ordnat å fixat, idag är det tvättning å dammsugning som gäller. Måste hitta på nåt annat å ockupera mig med när städningen e gjord annars finns det risk att jag tuggar ner mina naglar till knogarna. Som tur är e det "Tina Tisdag" på tv ikväll

18:25 Du är vad du äter
19:00 Extreme home makeover

20:00 Gilmore girls

21:00 Desperate housewives och House (tur man har video)

Så jag borde kunna distrahera tankarna i över fyra timmar.

E väl ingen större risk att man får sova ikväll. Ska upp vid 5-tiden imorn eller njaaee kanske 5:30 eftersom jag hoppar över duschen på morgonen. Pappa hämtar mig kl 6 så har vi gott om marginal. Ska ju försöka hitta till Dagoperation-avdelningen i Södersjukhusets labyrinter oxå.

Nä nu får det räcka, blir bara mer nervig ju mer jag tänker på det. Förhoppningsvis blir det en blogg imorron beroende på hur jag känner mig när jag kommer hem. WOW det slog mig just att det faktist ÄR imorgon! Måste nog gå å kräkas lite nu............

Puss&Kram....................

Uppdat. från förra bloggen

Mon, 25 Sep 2006 14:21:21 GMT

Okej, nu har jag pratat med Dagoperation på SÖS så nu vet jag säkert att operationen e på onsdag, fick oxå veta att jag får åka sjuktaxi hem så då kan jag slappna av när det gäller hemresan.

Vill oxå tala om för er återkommande besökare som kommenterar här att jag antagligen inte svarar på några kommentarer dom närmsta dagarna. Vill hinna med så mycket annat så jag hoppas ni förstår. Massor av pussar å kramar till er som håller tummarna för mig på onsdag.

Puss&Kram.........................

Nedräkning: 2 dagar kvar

Mon, 25 Sep 2006 09:33:27 GMT

Nu e det mindre än 48 timmar kvar tills jag ligger på operationsbordet. Sitter å väntar på att dom ska ringa upp mig från Dagoperation så jag får dubbelkolla att det verkligen blir på onsdag. Tänk om jag hörde FEL, tänk om hon sa den 27e OKTOBER å inte september.

Kunde inte sova inatt, låg å tänkte på operationen hela tiden. Försöker koncentrera mig på att förbereda härhemma istället för å gå å oroa mig hela tiden men det bara ligger där å gnager i bakhuvet hela tiden.

Idag ska jag se till att komma ikapp med diskhögen (läs diskhögarna) i köket, dammsuga å städa undan allt krafs å skräp som ligger utspritt över hela lägenheten. Imorgon e det tvättstugan som gäller å även skura badrummet. Allt för att det ska va rent å fint så jag inte behöver tänka på det efter operationen. Jag har ju ingen aning om hur jag kommer må på onsdag när jag kommer hem. Å med mannens schema kan jag inte räkna med att han hinner fixa å dona hemma.

Jag känner mig mer å mer desperat i tankarna om hur det blir efter att skruvarna e borta.

Snälla SNÄLLA låt mig kunna böja på benet igen.

Snälla låt mig inte ha så ont så jag måste knapra dom där hemska starka medicinerna igen.

Snälla låt såret läka FORT så jag kan sätta igång med träningen så fort som möjligt.

Ska duscha å tvätta mig med det där hemska Descutan både tisdag kväll å på morgonen (även håret) innan jag åker kl 06. Förstår inte riktigt varför man ska göra det hemma, kommer iallafall få tvätta mig igen på SÖS när jag kommer in. Det förstår inte hur jag som är världens sämsta morgonmänniska ska klara av å gå upp vid 05-tiden, INTE få äta frukost å orka duscha innan jag åker. Inte en chans!

Tror jag hoppar den där morgonduschen. Före förra operationen hade jag inte duschat på typ 24 timmar å det gick ju bra.

Nähä, sätta igång med disken kanske.

Puss&Kram.................

Pssst! Glöm inte att ni kan rösta på mig i årets blogg här!

Fåfängan

Sun, 24 Sep 2006 10:28:16 GMT

Fåfängan e nog det som har fått den största törnen under den här konvalescensen. Jag älskar att kunna gå ut å shoppa på hösten å inhandla dom där skitsnygga stövlarna, ääälskar klackar. Men tyvärr e jag fortfarande fängslad i mina gamla gympadojor som e dom enda skor jag har som jag kan ta mig fram i någorlunda bekvämt. Å bara därför har hela modevärlden denna höst bestämt sig för att just ”mina” skor å stövlar finns ööööverallt.

Vart jag än går får jag nästan dra efter andan så fort jag tittar in i en skoaffärs skyltfönster.

Står där med näsan pressad mot fönstret å känner mig som en hungrig gatuhund utanför slaktarens butik. Det värsta med gympadojorna e nämligen att man inte känner sig speciellt motiverad å snygga till sig när man går ut. För om man sätter på sig en riktigt schysst outfit som man trivs i å känner sig helt jävla fabulous i, förstörs liksom hela känslan å helhetsintrycket när man trycker i fötterna i ett par grådassiga gamla gympadojor.

Har inte ens motivation å fixa håret innan jag går ut, ser ut som en gammal skolfröken med håret i knut å hårspännen som håller luggen på plats.

Men OM jag nu skulle hinna bli såpass frisk i knät innan stövelsäsongen tar slut, förutsatt att det finns några kvar i butikerna, så blir det nog dom här snygga gröna(!) stövlarna från Nilson.

Nedräkning: 4 dagar kvar

Sat, 23 Sep 2006 11:12:43 GMT

Nu e det inte många dagar kvar, fyra för å vara exakt, tills jag ligger där på operationsbordet å åter igen låter dom "sprätta upp mig". Nu e ju denna operation inte i närheten lika komplicerad som den första. Har hört nånstans att det bara tar ca en halvtimme å snurra upp ståltråden å plocka ut skruvarna som höll ihop knäskålen under läkningen. Skönt att man inte behöver dom längre (skrotet asså).

Efter operation "Laga knäskål" mådde jag ju inte som en prinsessa direkt, fick migrän med påföljd att magen gjorde uppror (utesluter detaljerna), men det berodde nog mest på att operationen blev uppskjuten TRE dagar å att jag under tiden fick svälta, inte dricka vatten, inte röka å var fullproppad med morfin på det. Den morgonen på sjukhuset då jag fick frukost för första gången var utan tvekan den bästa dagen i mitt liv dittills.

Jag ska på onsdag infinna mig på Dagoperation på SÖS kl 07:15 på fastande mage å det kan bli lite jobbigt kanske. MEN till min stora glädje får jag faktist dricka en liten kopp kaffe på morgonen (dock utan mjölk) = ingen migrän, vilket kommer att rädda min dag. Får komma hem på eftermiddagen å det e nog det bästa av allt. Mannen tog ledigt den dan så han kan ta hand om sin lilla "pillertrillare" till sambo å det kommer behövas för jag har en känsla av att jag inte kommer känna mig tipp-topp.

Tänker inte skriva så mycket om hur jag känner mig under nedräkningen fram till onsdag eftersom det för mig är omöjligt att beskriva hur det känns. Jag förväntar mig det värsta, men hoppas på det bästa!

Puss&Kram.....................

Knä-uppdatering

Tue, 19 Sep 2006 11:00:07 GMT

Jag tyckte det var dags för en liten uppdatering gällande knät å hur det går med rehabilitering å operationer osv.

Ni som varit här tidigare vet att jag missade min förra planerade ta-ut-skruvarna-operation pga en idiot-brevbärare som tydligen inte vet vad yrkesstolthet eller service betyder. Nu har jag dock fått en ny operationstid, den 27/9 alltså Torsdag nästa vecka gäller det. Jag hoppas på det bästa, men försöker att inte ha några förväntningar alls på hur det blir efteråt. Mina förhoppningar är ju att motsåndet som gör att jag inte kan böja på benet försvinner med skruvarna å isåfall borde allt vara tipp-topp. Men min läkare har varit noga med att tala om för mig att det inte finns några garantier. Motståndet å den förjävliga smärtan kan bero på något helt annat å om så är fallet får man väl se framemot en ny utredning å tyvärr fortsatt sjukskrivning.

På rehab-fronten ser det lite ljusare ut. Med det nya å hårdare programmet jag fick av min nya sjukgymnast har jag gjort, som jag ser det, fantastiska framsteg. Genom att koncentrera på små saker som att hålla höfterna raka när man går i trappan tex har jag lyckats träna upp dom muskler som jag inte "hittat" tidigare. Att gå uppför en trappa e nu mycket lättare även om det fortfarande gör ont å bristen på knäböj fortfarande hindrar mig när jag ska ner för trappan. Jag kan även göra dom flesta av mina övningar utan att hålla i mig, vilket var omöjligt för bara sex veckor sen. Konstigt nog har jag vant mig vid smärtan så pass mycket att jag knappt tänker på det längre.

Det som fungerar som min morot just nu är att ju bättre tränad jag är inför operationen nästa vecka desto snabbare kan jag uppta träningen igen efteråt. Enligt sjukgymnasten kommer jag ju inte kunna träna direkt eftersom såret måste läka ihop först. Det blir som att börja från början igen med samma gamla släpcykling å knäböj på sängkanten. Men OM, å det är ett stort OM, jag kan böja på benet mer efter skrotet e borta DÅ kan jag äntligen börja cykla, det bästa man kan göra efter knäskador.

Puss&Kram...............

Under mina foton kan du följa knä-resan i bilder å här är dom senaste:

Bloggen som kunde ha varit

Thu, 07 Sep 2006 17:22:43 GMT

Den här bloggen skulle ha kunnat handla om att jag imorse vid 9:30 åkte in till Södersjukhuset på fastande mage, blev nedsövd å ä n t l i g e n fick skruvarna ut-opererade ur knät å att mitt liv nu är på väg att förändras till det bättre efter ett halvår av smärta å diverse motgångar.

Nu blev det inte så..............

Istället får den här bloggen handla om telefonsamtalet jag fick kl 9:50 imorse då jag svarar i telefonen å en röst frågar: "Har du inte fått kallelsen till din operation idag? Du skulle ha varit här halv tio!"

Helt chockad tog det mig en stund innan jag fatta vad rösten på andra sidan linjen sagt. Jag skulle ha fått det överstökat idag.

På grund av orsaker jag inte känner till fick jag aldrig min kallelse som de tydligen skickat till mig den 29/8, samma dag som jag ringde upplysningen hos Dagoperation för att försäkra mig om att de skickade den till rätt adress eftersom vi nyligen flyttat. Då jag oxå fick upplysningar om att flera operationer skulle behöva skjutas upp pga sjukdomsepidemi bland personalen förväntade jag mig att min lilla obetydliga, icke-akuta skruvborttagning definitivt skulle flyttas på. Jag berättade oxå detta för rösten på andra sidan.

Vid samtalet imorse förklarade hon snällt att det fortfarande fanns tid om jag skyndade mig, men tillade att jag säkert redan hade ätit frukost å då kunde det ju inte bli något idag iallafall. Jag satt fortfarande helt chockad å med gråten i halsen förklarade jag att tyvärr var det ju så att jag hunnit äta frukost redan. Kommer inte ihåg allt hon sa men hon avslutade med å säga "Då får vi se om vi kan boka om för din operation då" å allt jag fick fram var ett stammande "J-jaa....... eh t-tack!" Då får vi se......?

Så var det med det....

Då väntar ännu en tid av ovisshet! Känner mig så förbannat besviken å ledsen å arg.

Varför!?

Varför fick jag ingen kallelse? Hann adressändringen gå igenom bara dagen innan å sjukhuset hann skicka kallelsen på morgonen innan jag ringde tjugo i nio för å ändra min adress? Det låter osannolikt. Borde inte damen jag pratade med sett på dataskärmen att kallelsen gått iväg? Är det posten som strulat till det pga att jag bytt adress för fjärde gången på två år? Eller e det brevbärarens fel som fortfarande inte fattat att vi bor här även fast jag har satt upp en tydlig skylt med våra namn på dörren? Dom verkar inte speciellt noggranna i det här området för jag har inom en månad fått post till inte mindre än tre av mina grannar varav två inte ens bor på samma nummer (?)

Man får inte göra så!

Jag vill bara gråta, allt känns jättehemskt. Vågar inte ens hoppas på att operationen blir av överhuvudtaget. Dom tror säkert att de e jag som har slarvat å straffar mig genom att låta mig vänta minst en månad till om inte tre. Uppgiven! Jag förstår ju verkligen att många väntar på operation å det är ont om tider. Orkar inte älta mer ikväll, de e liksom ingen ide´.........................